Jag har sagt upp mig på mitt jobb. Lider just nu av separationsångest. Finisjobbet, jag älskar ju dig! Men ekvationen jobb + extrajobb + plugga + pendla + ha ett liv går inte ihop. Tyvärr. Särskilt inte när en får asdåligt betalt.

Och det här blir bra. Trots allt blir det här jättebra. Jag ser fram emot att börja på universitetet så sjukt mycket.

Jag har varit i Stockholm. Sällskapet var fantastiskt, storslaget. Jag skrattade tills jag inte orkade skratta mer, sedan skrattade jag lite till. Och snodde lite öl. Åt lite gelehallon. Dansade för lite, men köpte en fin klänning.

Våren. Den kommer att bli så fantastisk.

Till våren kommer jag göra något helt annat. Visserligen något jag gjort förut, men ändå något nytt. Det känns spännande. Å, universitetet. Jag har saknat universitetet så mycket. Att åka buss på morgonen, att sitta i biblioteket på andra våningen, att PLUGGA.

Ja. Det här blir fint.

Imorgon åker jag till Stockholm. Till mina finaste, finaste systrar. Not by blood, by heart. Och Backstreet boys! Jag spår en lysande konsert.

Jag ska starta en blogg som heter förbannad och välklädd. För det är precis vad jag är!

But you are so magnetic, you pick up all the pins

Never commiting to anything

You don't pick up the phone when it ring ring rings

Don't be so pathetic, just open up and sing

Jo, men lite så.

Jag har precis fått veta att jag ska få intervjua ett av mina favoritband EVER. Alltså, ett band jag brukade lyssna på när jag låst in mig på rummet och var deprimerad tonåring. Ett band jag älskar. Verkligen ÄLSKAR. Det här är så stort. Det här är så stört. Jag dör.

Och mötet på måndag. Det kommer bli så himla bra. Kommer ge utbildningen och eleverna så himla mycket. Och musiken jag lyssnar på just nu. Fantastisk. Så sjukt fantastisk. Och Genus c. Det blir av! Kandidatexamen, here I come.

Och på torsdag åker jag till Stockholm. Till systerskap, dansdansdans och revolution och TWIN PEAKSfest.

Jag och S hade ett sådant fint samtal med våra barn idag. Vi hade morgonmöte och satt och pratade om feminism, och alla barnen var härligt svinförbannade på samhället. Sedan började jag raljera om kvinnors strukturella underordning och att det inte handlar om varför vi är feminister, utan varför alla andra INTE är det, när vi lever i ett samhälle som säger sig vara demokratiskt, och då gick alla barnen i taket och blev ännu mer förbannade och började prata i munnen på varandra om uppror och det var så fint och vackert och fantastiskt att jag dog! Nu är jag redo att göra revolution! 

Jag har varit på filmfestival. Det var mycket kul, särskilt att träffa Körven. MEN! Har utsatts för så jävla många pretentiösa 17-åriga killar med tupélugg och bergmankomplex att jag vill dö. Tack för könsrollskäftsmällen, snorunge, men jag vill inte se din tolkning av film noir.