Trodde inte att jag skulle bli sentimental. Blev sentimental. Såklart. Det blir jag ju alltid.

Avslutet blev lite konstigt. Som att jag inte alls skulle sluta, fast det var precis vad jag skulle. Det kommer att vara så himla konstigt att inte träffa A och S varje vecka. Hoppas att de kommer sakna mig. Önskar att jag visste var jag hade dem. Jag vet inte riktigt var jag vill ha dem. I mitt liv, kanske. De är ju mina vänner. Eller? Jag har så svårt att veta vad de egentligen tycker. Borde kanske inte vara osäker. Vet inte. Hoppas att den nya inte alls är lika bra. Haha! Ja, det hoppas jag. Faktiskt.

Och finaste eleverna var här. Med blomma och glögg och söttsött kort. Kommer sakna dem.

S för att hon är så sjukt rolig och skarp.

J för att hon alltid säger vad hon tycker och skiter i alla andra.

M för att hon är så systerlig och vältalig.

S för att han är så genuint snäll. Och nördig.

T för att hon är himla smart och GULLIG.

S för att hon alltid är glad. Och påminner mig så himla mycket om mig själv när jag var 19.

Å, barnen. De får komma och hälsa på när de vill.

Nu ska jag sova. Imorgon åker jag hem. Till mamma. Till Fellan och Kellan. Till julen.

Hejdå, CF (okej, börjar seriöst nästan lipa när jag skrev det där sista. Fast OBS. Jag tror också att det här är början på något stort. Eller iallafall något annorlunda. Som jag behöver).

Puss.

Min syster

kan du inte höja ditt huvud lite

med allt vad vi är.

 Min syster

 för allt som vi kan räkna som vårt

 höj ditt huvud för min skull.

Min syster

dom är inte bättre än dig

 dom når inte upp till dina knän,

 dom är inte värda din tånagel

 kan du inte höja ditt huvud lite.

Inget trycker ner dig

 och dom som var här

 kommer aldrig tillbaks.

Kommer dom tillbaka

 står dom som hundar

 och deras svans är lång.

Du ska inte svara på dom

 du ska stå där och le,

 den som öppnar sin mun efter skit

 ska också få den fylld av det.

Och aldrig kan dom skada dig

 inte så länge jag lever.

Kan du inte se det syster min

 kan du inte höja ditt huvud lite.

Okej, bjuda hem finaste, finaste, FINASTE barnen på fika då. Sedan är mitt jobb på utbildningen slut. Konstigt.