Hej Sverige.

Jag är här igen. Att vara utomlands har varit fint. Jag är glad att jag följde med.

Eleverna är så himla bra. Igår när vi kramade dem hejdå vid bussen var det en av dem som sa "Jag tycker om dig" till mig, och det var så fint att jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen. Det är så fantastiskt att jag får jobba med det här. Med sådana kloka, fina, människor och med sådana roliga arbetsuppgifter. Oavsett om jag kan fortsätta till våren eller inte har det var så sjukt värt det.

Såg Wonder Woman en kväll på mitt hotellrum. Finns det någon film jag vll rekommendera alla att se så är det den. Kan nästa inte beskriva hur glad jag blir över en film som tar systerskap och relationen mellan kvinnor och män på allvar. Se den, se den, se den. Är ni något alls som jag lovar jag gåshud och tårar.

Jag skrev en lång text om något här förresten. Tills jag upptäckte att det inte har så mycket betydelse egentligen, och inte känns alls så hemskt som jag trodde. Jag och J har gjort slut. Vi har inte träffats på länge och har inte haft något gemensamt på en lång, lång tid. Tidigare har jag tänkt att det är hemskt. Nu förstår jag att det inte är någon mening att älta. Hon är inte arg på mig, jag är inte arg på henne. Vi gled bara isär. Det behöver inte vara något dåligt. Vissa personer är man bara kompis med under en period i livet. Och bara för att det inte höll förevigt betyder inte det att jag behöver se perioden där vi faktiskt var vänner som något som inte betydde någonting eller inte var sant. Systerskap kan också få olika intressen. Tatueringar kan fortfarande vara fina fast personen man gjorde den med inte är någon man umgås med längre. Så är det. Det känns fint.